Tok du for mye Møllers Tran?

Sånn, nå er det på tide at jeg tar meg sammen og skriver litt her så det blir mer nyheter fra far :) Mye har skjedd mye siden sist jeg skrev innlegg her i bloggen.

En ting som har hendt er at Sara (og da også Anders) har funnet ut at med tanke på vintertid og graviditet, så er det på tide med litt sunnhet og helse. Så utover vanlig trening og aktivitet som vi allerede tar oss til, så har vi nå også begynt med kosttillskudd, nærmere bestemt multivitamin og tran. Multivitamin er jo greit nok det, bare å trille en pille på morgenen, også er det unnagjort. Tran derimot, det er en annen historie. Det hele startet med at Sara og jeg stod i butikken for å finne ut hvilket oljetilskudd vi skulle ta. Det finnes jo mange produkter å velge imellom som for eksempel krillolje, selolje og torskeleverolje for å nevne noen. Men som den erkenorske mannen jeg er, så måtte jeg legge inn en sterk anbefalning på gode gamle Møllers Tran, den som de fleste nordmenn nok har vokst opp med.  

Den berømte (og beryktede) Møllers Tran

Men så skal det også sies at de fleste nordmenn har jo et litt annstrengt forhold til dette produktet, da mange som barn ble tvunget til å ta en skje med tran hver morgen med lovord om at det ville gjøre deg stor og sterk.... men det smaker jo ikke særlig godt. Derfor så jeg forsøkte å hinte til Sara at vi kanskje skulle kjøpe tran kapsler, men Sara som den puralisten hun er ville at vi skulle kjøpe flaske, så flaske ble det. Deretter så bar det hjem for å smake på greiene. Jeg harket ned den første skjeen, og innså at det var ikke like ille som jeg husket det. Sara derimot fikk seg et riktig sjokk. Dette syntes hun jo smakte noe helt forjævelig dritt, og da jeg spurte hva hun forventet, sa hun "Vet ikke, kanskje bittert men ihvertfall ikke dette". Men det fikk bare være, for tran skulle vi ta. Men etter fire dager klarte hun ikke mer, da graviditeten har gitt henne luktesansen til en blodhund og smaksløkene til en fransk vinsmaker. Hver morgen stod hun og brakk seg for å få i seg tranen, og slik kunne vi ikke holde på. Så da Sara foreslo at vi også skulle skaffe tran kapsler syntes jeg det virket som en god idè.

Effekten som Tran har på mange, blant annet Sara

Så nå tar jeg et shot med tran rett fra flaska hver morgen, mens Sara tar to kapsler, så er alle sunne og fornøyde, inkludert babyen.

Ellers så står det bra til med baby, mor og far. Mor har, foruten å ta tran, begynt å strikke som nevnt tidligere i bloggen. Det har resultert i en nydelig genser til baby. Hun er nå så innspirert at hun allerede har gått igang med den neste genseren, den såkalte ugle-genseren. 

Ett stykk fin strikkejakke

Ett stykk uglegenser

Ellers så mor er ved godt mot og er frisk og rask og tar dagene som det kommer. Det begynner å synes at det er en baby på vei, men Sara kjenner det vel best av alle da hun har begynt å kjenne mange små spark fra ungen :)

For far så er det mye det samme som før. Mange lange dager på skolen med celleforsøk og forberedelser. Jeg har også vært trener for Vålerenga Trolls U-19 lag, og etter en lang sesong så ble vi kronet som ubeseirede norgesmestere. Laget har vært utrolig bra i år, og vi har kjørt over all motstand, og alle spillerene på laget fortjente å bli norgesmestere

Norgesmester 2011

Edelt metall

Helt til sist så er det også verdt å nevne at tran har nok hatt en god invirkning på både mor og baby. Mor er som sagt frisk og rask, men baby er også blitt stor og sterk. Idag så la jeg hånden min på magen til Sara og jeg kjente for første gang et lite spark, så barnet er i full trening og på vei til å bli en liten sterking :D

Anders/Pappa 

21+2 (vecka 22)

Hej alla tålmodiga ;)

whoopps, när jag gick in nu så inser jag att jag inte har skrivit på 2 veckor, fy på mig (men mest fy på Anders för det är egentligen hans ansvar att skriva detta inlägget) men ni får stå ut med mig en stund till ;) hihi

Ja nu har vi börjat komma i riktig barnstämning, eller jag har börjat komma in i min mamma roll. Från och med i förrgår har jag börjat sticka. Ja ni lästa rätt, sticka. För er som känt mig en stund så vet ni att detta inte är en helt omöjlig uppgift, jag var nämligen en så kallad plugghäst i syslöjd när jag var liten. Fråga mig inte hur man kan vara plugghäst i ett praktiskt ämne i skolan, men tydligen så kan man de enligt vissa, hehe. 

Men denna uppgiften som jag nu har tagit på mig kanske är lite för extrem även för mig. Det finns en risk att jag har tagit vatten över huvudet. Jag ska sticka en grå- och vit randig tröja med knappar, den ska passa för ett barn som är ca 6-9 månader... Ni får hålla tummarna att jag klarar det, för det värsta är nog inte att göra rätt (för jag kan tillägga att beskrivningen är på norska). Problemet kommer vara mitt tålamod, jag har redan repat upp tröjan två gånger för att jag inte fattat helt hur man ska göra... hehe... men på ett sätt så kanske detta är en bra övning för tålamodet. Barn ska ju vara ganska tålamodsprövande har jag hört.. höhö.

Här kan ni se det önskade resultatet (nu är det bara tröjan vi snackar om).

Andra nyheter är att babyn har börjat sparka. Ja detta är minst sagt spännande. Det känns som man har bubblor på ställen man aldrig haft det förut. Normalt brukar man ju ha det över eller under detta området, bubblorna är i höjd med naveln och lite nedanför. Just idag har det faktiskt varit ganska mycket aktivitet där nere. Så det barnmorskan sa om att moderkakan skulle vara ett hinder för sparkarna kanske inte stämmer helt i alla fall och det är ju lite kul. 

Något annat som är väldigt intensivt just nu är mina drömmar. Jag har nog aldrig kommit ihåg så många drömmar som jag gör nu. Anders frågade mig till och med i dag på morgonen vad jag hade drömt om. Som om det var helt normalt att jag alltid kommer ihåg dem. Men jag tror han har blivit så van vid att jag alltid gör det och dessutom måste berätta om dem. 

I går natt för exempel drömde jag om att jag hade fått barn och att jag höll på att amma och att barnet lekte på golvet framför mig. För några dagar sedan drömde jag att vattnet gick och att jag inte hade en aning om vad jag skulle ta mig till, vart jag skulle åka eller någonting. Så jag tror att även det undermedvetna jobbar en del med att vara gravid. Man blir minst sagt fascinerad ibland över hur annorlunda kroppen blir av att vara gravid. 

 Annars är det nästa kontroll hos barnmorskan på tisdag denna veckan, får se vad hon ska göra då. Kanske är det dags för att vägas. Det skulle vara lite spännande då vi inte har en våg här hemma. Så jag har ingen aning om vad jag väger. Jag har ju några möjligheter att ta reda på det men jag inte har för exempel inte jätte stor lust att öppet sitta och väga mig på sittvågen med jämna mellanrum på jobbet. Vilket jag ser som min enda möjlighet att kontrollera på egen hand.. :P. Så jag får helt enkelt återkomma med mera info gällande det. Och jag ska försöka få Anders att få tummen ur och skriva lite mera. ;)

Hade så bra!

Kramar

19+2 (vecka 20)

Hej

Jag nu skall det skrivas lite igen. Det är väl inte så mycket som har hänt sedan förra gången vi skrev. Ultraljudet är fortfarande det som är det mest spännande som har hänt sedan sist.. 

Men vi kanske kan göra små uppdateringar. Jag väger nu ca 76 kg vilket innebär att jag har gått upp 4 kg hittintills. Vi har ingen våg hemma men jag fick sitta på våran vackra sittvåg på jobbet för skojs skull :P. Det var inte så skojigt först. För när jag satte mig första gången så visade den 79 kg... jag trodde jag skulle tappa hakan, jag vägde liksom 73 kg för två veckor sedan, men tydligen var den fel inställd... puh! 

Annars har jag börjat träna lite, det har blivit mera regelbundet, promenader, spinning och styrketräning i vardagsrummet är något som har stått på listan den sista veckan. Dock så blev det inte mera träning efter styrketräningstimmen i vardagsrummet. För stelare dagen efter har jag inte varit sedan jag gick på gymnasiet och hade haft hård styrketräning med vikter. Då ska vi inte glömma att jag styrketränade enbart med kroppen som vikt. Så jag vet inte vad mer jag kan säga än att utfallsteg är en ond övning :P 

Annars börjar vi få det väldigt fint i våran lägenhet, vi har nästan packat upp alla sakerna. Det enda vi saknar är att få upp bilder på väggarna, men det kommer. Planen är att vi ska framkalla lite roliga bilder och förstora upp dem till tavlor. Ett projekt som inte helt är startat ännu. Jag tänkte att vi skulle lägga in lite bilder så snart vi orkar fota lite, det är så mycket roligare att lägga ut bilder när det är lite mera klart :D. Så snart så ;) För den som är nyfiken så är iallafall lägenheten ca 35 kvm, med kök och vardagsrum integrerat, bad och sovrum går man in till genom en liten hall som också är entréhallen :). Så än så länge så kommer det fungera i storlek, i alla fall ett år till hoppas vi :)

Just ni sitter vi i soffan och slappar efter en hård dag med Anders fotbollslag. De har haft arbetsdag för att tjäna ihop pengar till klubben. Jag, snäll flickvän som jag är har följt med och hjälpt till. 13 000 kuvert med almanackor har vi packat ned på sex timmar, detta tjänade de ca 45 000 kr på. Så nu efter en hård dags arbete är det dags för söndagskoma, välförtjänt sådan :D. 

Kram på er alla 

I am your father...

Heisann

Da er det vel på tide at jeg slenger meg på her og sier noen gode ord. Og for dere svenske lesere, så er dette en god trening på å lese norsk ;)

Som sikkert endel har fått med seg nå, så skal Sara bli mamma, og jeg skal bli pappa :D Det er jo ganske spennende nyheter. Her skal dere iallefall få en beretning og litt bilder fra graviditeten så langt, fra pappas perspektiv.

Det hele startet vel egentlig i juli. Sara og jeg skulle reise opp nord til Meløyvær med min mamma for en ukes ferie. Allerede før vi reiste oppover så hadde vi en bitteliten mistanke om at noe var på ferde. Vi dro oppover til midnattssol, sjøluft og norsk natur; hva er vel bedre enn det... hadde det ikke bare vært for at Sara var preget av kvalme hele denne uka. Og grunnen til det ville vi snart vite. Men kvalme eller ikke, ferien skulle nytes, og det var absolutt ikke vanskelig da naturen bød på mange herlige opplevelser.

Sara sitter på klippen

Anders, fjellets ape

Men på feriens siste dag, så blir det vanskelig å ignorere tegnene. Så mens vi er å ser på Trondenes Kirke, så snur Sara seg mot meg og sier "Anders... Du vet at jeg er gravid... det kan jo ikke være noe annet". Jeg drar fram mitt kamera og sier "Dette bildet heter 'Øyeblikket Sara innser at hun er gravid'", og knipser et bilde av henne. 

Øyeblikket Sara innser at hun er gravid

Senere samme kveld, så sitter Sara og jeg sammen i Oslo, og saken er et faktum. To blå streker, testen er positiv, Anders og Sara skal ha barn... 

Etter en liten berg-og-dalbane av følelser, så begynner faktumet å lande, og den lange veien begynner. Først et møte med jordmor for å sjekke at alt var greit, og deretter skulle familien informeres. Sara pakket sekken og dro til Sverige, mens jeg satte meg på toget til Fredrikstad. Der måtte mamma og jeg spise en middag og gå en ganske lang tur før jeg fikk satt oss ned og sagt " Vil du høre noe morsomt? Jeg og Sara skal ha barn. Responsen ser du her:

"Eg skal bli bestemor..."

Deretter måtte jeg bare vente til pappa, Endre og Ylva kom hjem fra ferie, så de også kunne få den gode nyheten. 

Omsider var det tid for den første offisielle svangerskapskontrollen, vi skulle nå sjekke at alt stod bra til med mor og barn, og endelig få høre barnets hjerteslag. Det var et sterkt øyeblikk for både meg og Sara da barnets raske hjerteslag strømmet ut av høyttaleren, og vi virkelig innså at det var en levende liten sak der inne. Etter denne kontrollen, 22 juli 2011 gikk vi ut utrolig stolte og spente på tiden fremover. 30 minutter senere var byen i kaos. En bombe har gått av i regjeringskvartalet... og senere de grusomme hendelsene på Utøya. Det neste døgnet var vi benket foran nyhetssendingene, som mange andre, men vi fikk iallefall gitt et lyspunkt til Ingvild og Jo da vi senere samme kveld fikk fortalt våre nyheter og vi fikk lettet stemningen en stund. Ukene fremover var preget mange følelser og reaksjoner som skulle ut, og det enorme rosetoget som var over hele landet. 

 Jo med blomst i hånd

Blomster ved Stortinget

Men for vår del, så har det skjedd mye godt siden dette. Sara og jeg har flyttet til ny leilighet, hvor vi virkelig har begynt å lande og stortrives der. Jeg har startet for fullt med min Masteroppgave som handler om muggsopp i fuktig inneklima og helseskader. Jeg har fått eget kontor på Høgskolen i Oslo og er travelt igang med å kjøre forsøk og tester. Sara har startet i ny jobb på Rikshospitalet, en jobb som hun fikk før hun visste at hun var gravid, og der har graviditeten blitt tatt imot med åpne armer. Flere og flere har fått vite om graviditeten, og mange gleder seg over det. 

Men så var det jo slik at Sara var påmeldt til Oslo Maraton, på halvmaraton distansen, men kunne ikke stille av naturlige årsaker. Lørdag kveld bestemmer jeg at "Æsj, det er jo ikke så langt..." og søndag morgen står jeg på startstreken med Sara sitt startnummer som vi modifiserte. Jeg fullførte, og det fulgte to ekstremt støle dager hvor jeg innså at det var nok ganske langt allikevel. 

I <3 Sara

Det aller siste er at Sara og jeg var på ultralyd denne uken. Nå var dagen kommet og vi skulle endelig få se den lille krabaten. Sara hadde fri fra jobb og jeg dro tidlig, og vi møttes på Ullevål Sykehus. Etter å ha rotet oss inn på barnekirurgi-avdelingen og pasienthotellet, så fant vi endelig vår avdeling. Vi kom inn til ultralyd og Sara la seg på bordet klar til å sjekkes. 

Klar for kontroll

Og jammen så vi det ikke med en gang. En rastløs liten rakker som lå og sprellet der inne. Bildene var kjempefine, alt så bra ut og barnet bestod alle kontrollene. Termin ble fastsatt til 4 mars, og vi gikk derifra en stor opplevelse rikere. Nå ble det virkelig klart for oss hva vi har i vente. 

High Five fra baby

Deretter dro vi hjem. Den kvelden la jeg mitt hode på magen til Sara og sa med min mørke stemme "Hello... I am your father". Sara lo av meg, men jeg synes det var viktig å få sagt det med en gang. 

Det blir spennede å se fortsettelsen, så følg med videre

-Anders/Pappa

Ultraljud - bilderna

Här är bilder från ultraljudet, här kan man se babyn i profil, sjukt häftigt :D

För er som inte ser helt så är näsan uppåt och huvudet är åt höger.

Vecka 18+3 (vecka 19)

Hej hej

Idag har jag och Anders varit på ulraljud. Det var en milstolpe som vi båda har sett fram emot och jag har varit lite rädd för. Där undersöker man barnet, hur alla organen ser ut och hur stor den är. Jag har sedan tidigare fått papper skickat till mig på posten som kallade in mig till Ullevål sjukhus. Detta sjukhus kommer vara min såkallade födeplats.

---

Först hittade vi inte dit för jag hade råkat sortera bort kartan som förklarade i vilken byggnad som vi skulle till. Så det blev en liten rundtur på sjukhuset innan vi hittade fram. Först fick jag fylla ut papper på mina och Anders personuppgifter. Sedan var det dags, jag fick lägga mig på den klassiska britsern och så var det fram med magen.

---

Det som jag var mest facinerad över va bra man kunde se allt med ultrajudet. Såklart var jag ju facinerad över barnet i sig själv men de va ju just det som var så häftigt, man såg ju barnet så bra. Huvdet, näsan, händerna, fötterna.. ryggraden... allt var så otroligt tydligt. Det bästa var nästan när man såg att den rörde sig... boxade och sparkade. Då blev man lite rörd. :D.

---

Enligt barnmorskan såg barnet jätte bra ut. Tydligen ligger moderkakan på ytterväggen, alltså ytterst kan man säga. Det innebär att alla boxar och sparkar som babyn gör kommer den göra på den och jag kommer inte känna lika mycket. Det kanske förklarar varför det har varit lite lugnt trots att barnet tumlade runt en massa när vi såg den.

Sen fick vi ju också veta det planerade födelsedatumet vilket kommer bli 4 mars. Vilket kan, i ganska stor grad leda till att barnet föds den 29 februari för nästa år är det ju skottår. Detta med tanke på att man nästan aldrig föder på det exakt planerade datumet. Men men om det blir ett skottårsbarn så blir ju vartfall billigt.. höhö.

---

Ska försöka få in lite bilder nu snart.

Kramar Sara

Vecka 17

Hej hopp, eller ja minst sagt ett hopp iallafall. För de som inte hängt med så har jag varit utan internet... enligt denna sidan i 4 veckor... därav ingen uppdatering här. Men nu äntligen har internetteknikern vatt här idag och installerat den gyllene kabeln.. höhö.. så nu fungerar skiten...men iallafall Nu när jag sitter här och skriver så är jag.. enligt mina beräkningar i vecka 17 och 5 dagar. Ska väl vara 18 veckan på torsdag tror jag... jag har inte helt koll på det där med vilken exakt dag jag är i eller vecka för den delen. jag tänker att det viktiga är att hålla koll på när man ska på kontroller och när man faktiskt ska föda :P tänker att de är väl de som är det viktigaste :P.

---

Så till det viktigare, det är att den 3/10, alltså på måndag, så är det dags för ultraljud, kl 12.30 närmare bestämt...

jag måste erkänna att jag är lite nervös, allt som ska kontrolleras då, hur barnet växer, ser det normalt ut, friskt? va gör man om det inte är de... de är ganska mycket som ska svaras på då.. så man är ju lite spänd.

Magen har ju förövrigt inte växt så mycket ännu, har bara gått upp ca 2 kg, varierar lite från dag till dag, de är väl som vanligt :P. Men ett tecken på att den växer iallafall är att jag har fått köpa nya jeans och tights på HM idag... köpte mamma byxor och de var faktiskt väldigt sköna. Det enda som suger är att alla mammakläder är så fruktansvärt fula... det är en himla tur att det är modernt med oversize, det är ju bara och tacka så mycket :P

---

För övrigt så har vi flyttat in i våran nya lägenhet nu, och jag ska försöka lägga in bilder, vill gärna få det lite mera i ordning först ;). Men vi har fått de flesta möbler på plats och packat upp det mesta så det börjar bli ordning på torpet :P. Lägenheten är på ca 35 kvm och är på två rum. Hela huset är bygt i 2008 så det är frächt och fint. :) vi har balkong och fönster från golv till tak i vardagsrummet, så det blir ljust och fint hos oss. Det känns väldigt skönt faktiskt :D.

Så för er som läser detta, håll tummarna på måndag att barnet är fint och växer som det ska :D

kramar från Sara

Vecka 13

Hej hopp Idag ska jag jobba för första gången efter en och en halv vecka men sjukdom och graviditet kombinerat, detta är en jobbig period som ÄNTLIGEN är över :D wiihooo! Så nu ska jag snart åka till jobbet och snacka med min chef om hur de ska lägga till rätta för hur jag ska jobba framöver, jag ska helst inte jobba natt.Att jobba natt är ju inte så bra generellt och inte att rekommendera när man är gravid då det påfrestar mer än att jobba dag.

---

Idag har varit väldigt spännande hitintills, jag och Anders har varit hos barnmorskan idag och lyssnat på fostrets hjärtljud :D jätte spännande, det lät helt normalt. Man lyssnar med en så kallad doppler som man kan lyssna med, lite som ett ultraljud med med bara ljud. Man kunde höra min puls som var ganska långsam och sedan fostrets som var snabbare, det räcker känslor som man inte trodde att man skulle ha, jag blev nästan tårögd.

Jag tog också blodprov och blodtryck som gick bra. Sen har vi fått veta att vi har fått sjukhuset som vi sökt, Ullevål sjukhus, det är det bästa i Oslo med övernattning och grejjer, enl barnmorskan är det där man vill föda, så då tror vi på henne :). Vi ska också på det riktiga ultraljudet den 3/10, så då får vi se det på riktigt, det blir nog ännu mera spännande.

---

Efter detta kom Anders till insikt att en helt ny värld av prylar och utrustning öppnar sig för honom, han som älskar prylar och smarta lösningar, så nu har vi spenderat några timmar på att gå i inredningsbutiker, barnvagnsbutiker och butiker med ascoola barnkläder i. Fan för mig som shoppat så mycket förr, nu finns det ju ännu mera att lägga pengar på....... damn! :P

Annars börjar det bli lite bättre generellt, klarar att äta mera och orkar mera, har simmat en gång denna veckan, 2000m det gick mycket bättre än förväntat :D yes! :D Ska snart lägga in lite bilder, men först blir det flytt till ny lägenhet nu i helgen, blir bilder på flytten också... :D kramar Sara

Vecka 12

Ja nu är det väl så offeciellt som det kan bli, förutom att jag inte har skrivit det på min statusuppdatering på facebook, and thats not gonna happend!

Sara Håkansson är gravid... ja det var lika chockerande för mig som det har varit för många av er! Eller är nu, för er som jag eventuellt inte har snackat personligen med (orkar tyvärr inte ringa runt till alla, sorry)

Det som hittils har har skett ska jag försöka sammanfatta lite kort. :)

17 juli fick jag och Anders det absoluta beskedet att vi skulle ha barn, en omtumlande upplevelse minst sagt. Alla tankar som snurrar i skallen, som egentligen fortfarande snurrar i skallen, om ekonomi, ansvar och sitt egna fysiska välmående kan ju ta knäcken på den bästa... men hitills lever jag fortfarande.

Veckan efter detta var det dags att avslöja nyheten, det var ganska nervöst. Men som tur va mest positiva reaktioner. Anders berättade för hans familj och de tog det väldigt bra.

Fysiskt tillstånd har under hela denna tiden varit lagom illamående och dålig aptit.

Vi gick till barnmorskan på fredagen den veckan, hon var väldigt mysig och trevlig så de besöken kommmer inte vara någon belastning. Anders var med och det hela var gick riktigt bra, invägning, blocktrycksmätning och kontroll av blodvärdet, det var lite lågt, så det kommer bli aktuellt med järntabletter för min del längre fram.

Det var ett intressant besök, det var först då vi insåg vad vi skulle vara med om, vi möttes i entren av bäbisk skrik, och både jag och Anders tittade på varandra med en mindre ckock i blicken, sen skrattade vi bara. Skönt att man kan göra det imellanåt.

Det som ligger framåt i tiden nu är att snacka med chefen på jobbet om detta, det ser jag inte fram emot, då det redan går en epedimi på jobbet, 10 st är gravida och jag jobbar där på grund av detta... jag är helt ärligt lite nervös, jag har bara vikariat till jul men jag hade egentligen önskat att få jobba kvar där en stund. Vi får se, på måndag smäller det.

Nu är jag i vilket fall i vecka 12, nästa torsdag ska jag på återbesök hon barnmorskan och ska ta blodprover. Ser fram emot att komma förbi de första tre månderna så att illamåendet går över.

Andra saker att längta efter, att kunna inreda sitt hem, flyttar till lägenhet den 1 september, ska bli otroligt!! Längtar också till att börja simma, finns inte hur många träningsformer som helst som funkerar när man är gravid och illamående, men simning har jag tro på! :D hehe...

Då får vi se om jag kan lyckas hålla uppe en blogg denna gången.. den som lever får se :D